12 maj Kiten ”death loopar” – vad göra?
Att hamna i en kite death loop är en obehaglig upplevelse som du som kitare förr eller senare kan råka ut för när du tillbringar mycket tid på vattnet. En death loop innebär att kiten, ofta p.g.a. av något trassel med bommen eller bridle-linorna, loopar okontrollerat medan du far fram som en ostoppbar projektil i vattnet. Har du tur eller om du vet hur du ska hantera situationen blir upplevelsen förhoppningsvis kortvarig, men har du otur kan det innebära döden.
Du ska nu få ta del av en incident som inträffade i Frankrike för några år sedan.
I 30 år har jag som instruktör delat med mig av min passion för vattensport. Denna passion delades även av René. Havet, vinden, navigation, segling, flygning… hans historier fick mig att drömma mig bort till Bahamas. Tyvärr försvann René iväg till ett annat paradis.
Jag trodde att jag gjort allt för att han skulle kunna stanna hos oss, men jag misslyckades.
Mina tankar går till hans fru, barn, familj och vänner.
5:e september 2011
Jag, Eric Peleprat, var ansvarig för en grupp om 4 elever med ”Fil d’air” kiteskola vid Mezé – Étang de Thau (en stor lagun i Frankrike). På schemat stod brädstart med eleverna René (76 kg), 
Anne-Cécile(65 kg), Benjamin(65 kg) och Fabrice (75 kg).
Prognosen var nordvästlig vind 5-6 m/s över hela området.
Jag planerade 2 sessions för dagen, en kort på förmiddagen för att identifiera individuella behov/problem hos varje elev och precisera målsättningen för varje elev under eftermiddagen.
Förutom Fabrice, som jag instruerat några dagar tidigare, så visste jag inte exakt vilken nivå de andra låg på utan fick lita på deras ord. René hade varit hos mig ett par månader tidigare och då tydligen kört med en twintip och en 15m² kite.
Kl. 11:00. Vid startområdet, nordvästlig vind, platt vatten och med en 4 km downwinder framför oss. Super Mario, vår båt (En öppen Europa 700 med en 100hk motor), vilade i 50 centimeter djupt vatten intill en sandbank. Jag launchade kitarna en i taget och fördelade de till eleverna enligt följande:
-9m² RRd Passion med en Bic surfbräda till Anne-Cécile
-9.5m² Best Kahoona med en 160/44 bräda till Benjamin
-11 RRd Passion med en Bic surfbräda till Fabrice
-11m² RRd Passion med en 140/45 F-One Trax till René
Eleverna gick i vattnet med brädor och kitar. Genom radion i deras hjälmar vägledde och bistod jag var och en med tips och råd. Jag märkte att Anne-Cécile hade problem med att få brädan på fötterna p.g.a. svårigheter att hantera kiten med en hand utan att titta på den. Benjamin hade problem med att hantera kraften i kiten och han fick inte grepp med brädan på vatten. Fabrice hade inga större svårigheter och började surfa. René fokuserade på att sträcka ut benen med böjda armar (typiskt vindsurfarbeteende) medan han genererade för mycket kraft i kiten. Som resultat föll han bakåt och ”tee-bagade” eller for fram över brädan. Under ett av fallen över brädan lyckades han av misstag utlösa QR:en. Jag kopplade ihop QR:en åt honom och han försökte kita igen. Genom radion uppmanade jag honom att ta det lugnt eftersom han hela tiden flög kiten för aggressivt utan att böja benen. Han föll många gånger innan vi tog en paus kl. 13:00.
Under lunchen hade jag debriefing med eleverna och insisterade på att det skulle böja benen och föra ihop axlarna mot kroppen för att lättare komma upp på brädan med minimal kraft. Med fast mark under fötterna gjorde jag flera simuleringar med René. Jag beslöt att byta Benjamins bräda till en större och mer förlåtande bräda, en 160/44 twintip. René gav jag en stor surfbräda, betydligt lättare än Trax-brädan.
Runt kl. 14:40 fortsatte vi i vattnet. Samma startpunkt och samma prognos. Eleverna hade samma kitar som innan och var i färd med att pumpa upp dessa medan jag lade ut linorna. Jag kontrollerade de riggade kitarna, launchade och trimmade powern (full power på 9m² kiten och 5 cm trim på 11m² kiten). Benjamin, Anne-Cécile och René launchade kitarna och fortsatte träna i vattnet. René kraschade kiten så hårt att luften gick ur LE via deflate-ventilen. Jag sade åt René att jag skulle pumpa kiten åt honom efter att jag launchat Fabrices kite och sedan kasta loss med båten. Kiten pumpades på nytt och väl i luften noterade jag att styr- och mittlinorna var symmetrisk korsade. Jag påpekade detta för René och sade att det inte var något problem då det inte direkt påverkar kitens flygegenskaper. René tog surfbrädan med kopplad brädleash och var redo för vattnet igen.
Under tiden, runt kl. 15:20 hade Anne-Cécile fått samma problem med sin kite och jag körde dit med båten, ca. 300 meter ner i vind från René. Skulle precis börja pumpa hennes kite när jag hör ett skrik bakom mig, upp i vind. Jag tittar bakåt och ser att Renés kite loopar med en bridle-lina som fastnat vid änden på en strut. Kiten loopade snabbt med ca. 3 sekunder per loop samtidigt som den lätt touchade vattenytan. Jag skrek i radion att René skulle dra QR:en och drog iväg med båten i full fart samtidigt som jag lämnade Anne-Cécile i vattnet med hennes deflate:ade kite.
På mindre än en minut var jag i höjd med René och såg att hans huvud gick under vattnet varje gång kiten loopade. Jag ser att René försöker hålla sig ovanför ytan och beslutar mig för att neutralisera kiten med hjälp av båten då han inte lyckas rycka QR:en.
Manövern att neutralisera en kite med en båt är inte lätt. Du måste köra båten över linorna mellan kiten och eleven och därefter köra mot kiten för att flagga ut den, fånga den och tömma den på luft. Under mina 14 år som kitesurfinginstruktör har jag bara behövt göra denna manöver 7-8 gånger och det är inte lätt när du även måste vara observant på eleven inte skadas av båten eller propellern.
Kiten loopade högt och René hostade och rycktes fram. Med en snabb och precis manöver var jag tvungen att köra över linorna, men kom lite för snabbt mot kiten och försökte sakta ner med backen när motorn lade av. Jag kastade mig mot kiten men missade LE med 50 centimeter. Kiten fångade vinden igen och René var fast bakom båten med linorna under båten samtidigt som han drogs in mot/under den.
Jag sprang till aktern på båten och lyckades fånga René. Han hade panik och svalde en del vatten. Jag sade åt honom att rycka QR:en men han sade att han inte kunde. Renés huvud kom under vatten igen och kiten for upp i luften med såpass mycket kraft att båten flyttade sig. Med kiten högt i luften kunde den fortsätta loopa utan att träffa vattenytan. Jag satt på kanten vid aktern på båten och stack ner fingrarna i Renés hjälm och på så vis kunde jag hålla hans huvud ovanför vattenytan. Med andra handen försökte jag hitta QR:en. Bommen pressades mot båten och bidrog till bibehållen kraft i kiten, samtidigt som den blockerade QR:en. Jag ryckte säkerhets-leashen på höger sida om René och med armbågen använde jag den elektriska anordningen för att lyfta upp båtmotorn. På så vis kunde jag flytta undan linorna från tyngden av båten.
Plötsligt var vi fria. Jag kastades i vattnet och båten började driva iväg. Min högra hand hade jag på QR:en och med den vänstra försökte jag hålla Renés huvud ovanför ytan. René rörde sig sporadisk i vattnet och kippade efter luft. Jag var tvungen att ta ett fast grepp om honom så att jag kunde koppla loss kiten från hans sele. QR:en var öppen, men chicken loopen var fortfarande krokad i selen. Dragkraften var mycket stor, särskild med tyngden från både mig och René. Kiten loopade snabbt och för varje rotation fick René eller jag huvudet under vattnet. Jag begrep inte vad som fastnat, både QR och säkerhetsleashen var ju utlösta. Jag beslöt mig för att dra i en styrlina för att försöka flagga ut kiten, men kunde inte dra mer än någon meter eller två då linorna, vid det här laget, var uppsnurrade alldeles för många varv. Jag såg att det inte fungerade och jag var tvungen att använda båda händerna utan att kunna hjälpa René med att hålla huvudet ovanför ytan.
I denna stund öppnades chicken loopen, men glädjen var kortvarig. Dragkraften återupptogs med förnyad styrka då kiten nu fått ytterligare två meters längd på linorna. Leashen satt fast någonstans och jag började följa den med händerna och fann att den kilats fast i selens krok. Jag var tvungen att få bort den till varje pris och lyckades med det samtidigt som kiten slungade iväg mig ca 5 meter från René. Vi var äntligen fria. Jag bedömde att vi dragits i vattnet under ca. 1-2 minuter på slutet och kiten hade säkert gjort minst 50 loopar under 3 minuter.
Jag vände mig om och såg René ligga livlös med ansiktet i vattnet. Jag simmade fram till honom och vände honom på rygg. Surfbrädan var via brädleashen fortfarande kopplad till hans sele så jag kunde lägga René på rygg på surfbrädan. Jag påbörjade återupplivning och efter 2-3 minuter andades René igen och pulsen var stabil, men han var fortfarande medvetslös. Jag kunde inte lägga René i stabilt sidoläge då vatten skulle komma in i hans mun. Min radio hängde fortfarande kring min hals och jag ropade till de andra eleverna att stanna där de var och skrika efter båtar i området om hjälp.
Fabrice kitade ner i vinden. Anne-Cécile var fortfarande vid sin kite nära mig. Benjamin hade kraschat sin kite 300 meter ner i vind från mig. Min båt drev ca 100 meter bort ner i vind från mig. Anne-Cécile simmade upp till mig och berättade att hon var läkare. Jag bytte frekvens på radion och försökte kontakta Patrick, en av tre andra instruktörer som vid tillfället hade hand om en grupp elever ca. 1 km upp i vind från mig. Jag hörde honom prata med sina studenter men förstod att han var för långt bort för att jag skulle kunna anropa honom då antennen på min radio nästan var i vattnet. Instruktörer emellan kommunicerar vi inte ofta via radioapparaterna då det är avsedda för kommunikation mellan instruktör och elever. Istället använder vi oss av VHF-radion på båtarna eller våra telefoner när vi har nåt att säga varandra. Jag överlämnade René till Anne-Cécile och påbörjade ett försök, att med hjälp av Anne-Céciles surfbräda, paddla bort till båten som nu drev ca 200 meter bort från mig. Jag insåg att det skulle ta tid och försökte med jämna mellanrum kontakta Patrick över radion. Andfådd och utmattad paddlade jag så fort jag kunde och sa åt Benjamin att simma mot båten som var en bit upp i vind från honom. Kunde han greppa båten i fronten skulle han kunna sakta ner dess drift, men Benjamin var fast med sin kite och kunde inte göra något. Efter ca. 15 minuter var jag hos Benjamin och skickade några desperata meddelanden över radion till Patrick. Han och hans var nu närmare Anne-Cécile och René. Jag lyfte brädan i luften och försökte påkalla hans uppmärksamhet. Det var för mycket brus i radion för att Patrick skulle kunna uppfatta vem som, eller varför någon, försökte kontakta honom, men till slut upptäckte han Anne-Cécile och René.
Jag såg Patrick ta Anne-Cécile och René ombord på båten varpå han ringde 112. Vid den stunden trodde jag att René var räddad. Patrick körde 400 meter ner i vind till mig och jag klev ombord. När jag lämnade René med Anne-Cécile andades han men jag såg nu att han inte längre andades och hans hjärta hade slutat slå. I ursinne sprang jag fram till René och påbörjade hjärt-lungräddning medan vi i full fart körde bort till min båt. Anne-Cécile förklarade att hon inte kunnat göra nånting med René i vattnet då hon samtidigt var fast med kiten. Jag såg smärtan som vi för resten av livet kommer bära med oss som ett plågsamt minne.
Jag hoppade ombord på min båt. Patrick, René och Anne-Cécile körde så fort de kunde mot hamnen där ambulans och räddningstjänst redan väntade. Jag plockade upp Fabrice långt ner i vind från mig och berättade vad om hänt innan jag plockade upp Benjamin och de övriga fyra eleverna som Patrick lämnat ensamma i vattnet. När jag slutligen kom tillbaka till hamnen såg jag brandmän i full färd med att försöka återuppliva René, men utan framgång.
Hade denna olycka kunnat förhindras? Ja, förmodligen. Som nybörjare har du med all sannolikhet inte lärt dig hantera en situation då kiten death loopar, och troligen inte heller andra förrädiska situationer som kan uppstå. Alla kitare borde se den här video illustrerar väl vad en kite death loop är och hur du räddar dig själv ur situation.
Ta hand om er och kita lugnt!
No Comments